Daredevil av Ed Brubaker

När Brian Michael Bendis och Alex Maleev lämnade Daredevil i och med nummer 81, så  hade de tagit serien till något som verkade vara vägs ände. Inte nog med att de gjort sig av med titelkaraktärens hemliga identitet, de hade även satt honom i fängelse tillsammans med hans värsta fiender.  Uppdraget att ta serien vidare från detta utsatta läge gick till författaren Ed Brubaker och tecknaren Michael Lark.

Riktigt så elakt som det låter var dock inte överlämnandet. När Brubaker fick erbjudandet att ta över efter den populäre Bendis så var det han själv som föreslog att Daredevil skulle sitta i fängelse. Bendis hade själv lekt med idén men tyckt att det var orättvist mot de som skulle ta över serien. När Brubaker själv kom med idén var alltså inte Bendis speciellt svår att övertala.

Varken Ed Brubaker eller Michael Lark var några nybörjare. Lark hade tecknat strönummer av titlar som Sandman:Mystery Theatre och Invisibles åt DC:s underetikett Vertigo och Brubaker hade påbörjat sin hyllade sejour på Captain America, som jag skrivit om tidigare, ett drygt år innan. Han hade dessutom visat sin talang för att skriva kriminalserier, dels som författare på Batman och Detective Comics, men framför allt genom polisprocedurserien Gotham Central, tyvärr sorgligt bortglömd, som han skapat ihop med just Lark och författaren Greg Rucka. Brubaker och Lark var med andra ord två herrar i sitt rätta element som Daredevils nya kreatörsteam.

Brubaker och Lark arbetade på Daredevil mellan nummer 82 och nummer 500. Det betyder inte att de gjorde 418 nummer av serien; av en ”slump” så återgick numreringen till originalnumreringen när det var dags för jubileumsnummer, och det som skulle ha varit nummer 120 blev istället nummer 500. (Den som undrar ifall det även blev ett jubileumsnummer när nummer 100/480 kom ut har inte följt mina tidigare inlägg tillräckligt noga.) De stannade alltså på titeln i 39 nummer, plus en ”annual” och en ”one-shot”, totalt alltså 41 avsnitt, som publicerades mellan april 2006  och september 2009.

Brubaker och Lark  fick börja med att skriva om DD i finkan.

Brubaker och Lark fick börja med att skriva om DD i finkan.

De stora skillnaderna mellan Bendis och Brubakers Daredevil-serier är att Brubaker ”vrider ner” serien ett par snäpp. Bendis tenderar emellanåt att vara ganska bombastisk och samhällskritisk; Brubaker är bara intresserad av att skriva bra historier med ”gatukänsla”. Brubaker gör också en mer traditionell superhjälteserie: Bendis lät Matt Murdock vara ”civil” stora delar av tiden medan Brubaker ganska snart låter Daredevil bli en mer traditionell superhjälte i dräkt. Detta märkas av naturliga skäl inte så mycket i den första historien ”The Devil in Cellblock D” eftersom den till stora delar utspelar sig i fängelset. Det är å andra sidan den i särklass bästa fängelseserien jag läst och mycket närmare Oz går det nog inte att komma i serieform. Precis som Frank Miller är Brubaker oerhört influerad av noirfimer: i tidningsutgåvorna av Crimimal, som han delvis skrev parallellt med Daredevil,  så hade han till och med en spalt där han tipsade om sina favoritnoirfilmer.  Detta märks inte minst i de två efterföljande historierna, där Matt försöker hitta personen bakom det (förmodade) mordet på sin kompanjon Foggy Nelson och därefter vem som har den gamle antagonisten, men numera hederlige Melvin Potter/Gladiator och efter det även Matts fru Milla Donovan, galna. Dessa historier är riktigt bra och är några av de bästa Daredevil-avsnitt jag läst. Faktum är att jag var beredd att utnämna Ed Brubaker till den bästa Daredevilförfattaren någonsin, inklusive Frank Miller. (Detta förstås om man undantar ”Born Again”. Inget slår ”Born Again”.)

Därefter händer dock något med serien och den  tappar betydligt i kvalitet. Det börjar märkas redan i  ”Cruel and Unusial” som Brubaker skriver tillsammans med gamle radarpartnern Greg Rucka (därmed varhela teamet bakom Gotham Central återförenat). Det känns som en lite sämre upprepning av Bendis ”Trial of the Century”, med lite CIA- och FBI-komplotter inslängda. Därefter inleder Brubaker och Lark en lång svit om hur ninjaklanen The Hand vill att Daredevil, av någon outgrundlig anledning, ska ta över som dess ledare och serien tappar därmed noirkänslan och blir något slags misch-masch av ninjaaction och fantasy.  Den senare halvan av Brubakers och Larks sejour på serien är alltså  betydligt svagare än den första och faktiskt en besvikelse. Hela serien avslutas dessutom på ett ganska märkligt sätt, där Matt beter sig (även med Matt Murdock-mått mätt) tämligen osympatiskt och bränner alla broar bakom sig.

Noirkänslan i Daredevil går förlorad ungefär halvvägs in i serien.

Noirkänslan i Daredevil går förlorad ungefär halvvägs in i serien.

Jag tycker dock att alla som är intresserade av att läsa riktigt bra kriminalserier ska läsa åtminstone de inledande historierna (fram till # 105 för att vara exakt). Sympatiskt nog håller Brubaker dessutom Dsredevil utanför de allt vanligare mega-crossovers som blivit allt vanligare inom superhjälteserierna numera. De nämns visserligen, men bara i förbigående, så även de som (liksom jag) är ointresserade av dem kan läsa Daredevil utan att känna sig utanför.

Vad hände sedan då? Tja, efter Brubaker och Lark togs serien över av Andy Diggle, som genom ”eventet” Shadowland  fortatte på den väg Brubaker pekade ut i slutet och helt enket gjorde Daredevil till skurk.  Han blev dock aldrig speciellt populär som författare på Daredevil och i och med miniserien Daredevil: Reborn, där han förklarade att Matt Murdock blivit ”besatt” av något slags ninjademon (nej, jag skojar inte) men genom en ”resa för att hitta sig själv” (jag skojar fortfarande inte) så fick han syndernas förlåtelse. Detta krattade manegen för Mark Waid, som faktiskt blev ganska populär med sin ”lättsamma” version av Daredevil, vilket kändes som ett välkommet ombyte för en karaktär som förmodligen är Marvels mest plågade. Waid skriver fortfarande serien, men i höst tas den över av Charles Soule. Förutom ett nytt förstanummer (det sjätte i ordningen) så är det dessutom, mig veterligen, första gången som serien skrivs av en person med juristutbildning. Med tanke på att Matt Murdock är advokat, så kan det bli intressant.

Och därmed har vi  nästan kommit fram till slutet av denna ganska mastiga genomgång. Nästan, eftersom det blir en bonus: Daredevil: End of Days som handlar om Daredevils död, skriven av Brian Michael Bendis och tecknad av Klaus Janson och Bill Sienkiewicz!

Explore posts in the same categories: Serier

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: