Mort Walker- avantgardistisk serieskapare?
För den läsare som känner igen Mort Walker som Knasens skapare kanske rubriken ter sig märklig. 60 år av mer eller mindre urvattnade arméskämt och den ohygieniske Kockis, den slöe Knasen eller dem korkade Nollan är väl knappast serier som kommer att gå till historien som nyskapande? För den som känner till de andra serier Walker varit upphovsman eller medupphovsman till: Arken, Familjen Flax ellerSam & Silo verkar nog frågan närmast dumdristig. Skämtserier enligt formeln 1 A; slap-stickhumor och familjevänlig humor, lika spännande och innovativt som en portion pulvermos.
Dock finns det en serie i Walkers digra produktion som är snudd på osskyr: Sams serie, eller Sam’s Strip som den heter på originalspråket. Serien, som skapades av Walker tillsammans med Jerry Dumas, utgavs åren 1961-63 och har sedan dess varit nästan bortglömd; 1986 gav Semic ut ett album på svenska där man trycke knappt hälften av stripparna och därtill har en del ströpublicering i bland annat tidningen Knasen förekommit. I USA har serien också varit relativt bortglömd, men 2008 så gav Fantagraphics ut en bok som samlar samtiga strippar, samt kommentarer av serieskaparna.
De Gaulle och andra av tidens politiker gästspelar i serien.
Sam’s Strip var en dagsstripserie som skapades av Walker & Dumas i oktober 1961. Den publicerades i 60 tidningar (varav en var svenska Aftonbladet!) vilket är ett ganska lågt antal för en amerikansk dagsstrippserie och lades ner redan i maj 1963. Därmed kan det betraktas som ett av Mort Walkers få misslyckanden, åtminstone kommersiellt. Varför är den då intressant? Jo, serien är en av de första metaserierna. Seriens huvudperson Sam är medveten om att han är en seriefigur; faktum är att seriens premiss går ut på att Sam driver sin egen serie. Sam “bryter den fjärde väggen”, dvs pratar med läsaren, han skäller ut tecknaren och han driver med seriemediets konventioner (bland annat sätter han fast ett ZOOM-moln på sin bil när han ska säja den.) Dessutom får han ibland besök av andra seriefigurer, allt förstklassigt ritat (inte kalkerat) av tecknaren Jerry Dumas.
Sam får påhälsning av andra seriefigurer.
Sam’s Strip må ha varit före sin tid rent berättartekniskt, men som serie är den oerhört förankrad i det tidiga 60-talet. Olika världspolitiska händelser kommenteras ständigt och en ständig gäst är planeten Jorden (alltid avbildar med en ledsen min och olika plåster) som fäller repliker som “My Cuba is acting up” (under Kubakrisen) och som Sam med assistent försöker para ihop med “Fred” (här avbildad som en fredsgudinna). Detta, tilsammans med den udda berättartekniken, kanske gjorde att serien aldrig fick den breda läsekrets man hade hoppats på. Kanske drabbades den av samma öde som Adlai Stevenson, som två gånger förlorade presidentvalet och som, när en supporter ropade “Nu kommer varenda intelligent amerikan att rösta på er” sardoniskt lär ha svart “Men jag behöver en majoritet”. Brist på läsare gjorde att serien lades ner efter endast 15 månader i maj 1963. 1977 skulle dock de två huvudfigurerna återuppstå i serien Sam & Silo, en konventionell skämtserie om två civilklädda småstadspoliser.
Serien kämpade i uppförsbacke och lades ned efter 15 månader.
Hur står sig då Sam’s strip idag? Tja, personligen finner jag den bra mycket roligare änKnasen eller många av dagens trötta skämtserier. Den kräver dock att man är intresserad av genreexperiment och/eller politisk humor. Är man inte insatt i 60-talets heta frågor så finns dock en utförlig förklaringsdel i Fantagraphics utgåva. Slutbetyget blir dock en intressant serie, dels för den som vill upptäcka en okänd sida av Knasen-skaparen, dels den som vill de se en inspriation till serier som Doonesbury, Bloom County och även John Byrnes She-Hulk.
Utforska inlägg i samma kategori: Serier
