Captain America för 2000-talet.
Bloggen (ja, bägge bloggarna) har legat i dvala ett tag nu men jag tänkte starta på nytt genom att recensera Ed Brubakers sejour som författare på titeln Captain America. Huvudanledningen till detta är att jag just läst igenom Omnibus-volymerna Captain America och The Death of Captain America.
Captain America är en av de äldsta figurerna inom superhjältegenren och debuterade redan i december 1940, skapad av Joe Simon och Jack Kirby. Redan från början tog serien ställning för ett amerikanskt inträde i kriget och när Pearl Harbour anfölls blev snart Captain America en av de allra populäraste seriefigurerna.Efter krigets slut så falnade populariteten för superhjältar i allmänhet och Captain America i synnerhet och 1950 lades tidningen ner (dock innehöll det sista numret bara Captain Americas namn i titeln; själva tidningen innehöll skräckserier). Ett par återupplivningsförsök gjordes under 1950-talet men mottogs ganska kyligt.
I början av 1960-talet lanserade Marvel Comics en rad nya hjälta somSpider-Man och Fantastic Four och genren fick i och med det ett nytt uppsving. Naturligtvis skulle också Captain America återlanseras för den nya, yngre publiken. Detta skedde i Avengers nummer 4 från mars 1964 av Stan Lee och Jack Kirby, och Captain America försågs med en ny bakgrundsstory. I andra världskrigets slutskede så hade Captain America och hans tonåriga sidekick Bucky varit ombord på ett radiostyrt flygplan som exploderat över Nordatlanten och därmed betraktats som döda. Captain America hade dock ramlat från planet och spenderat de följande 20 åren infryst i ett isblock, där han hölls vid liv genom det “supersoldatserum” som gjort honom till det fysiska praktexemplar som han var. Bucky hade dock strukit med i explosionen. Duons 50-talsframträdanden förklarades bort som gjorda av “kopior” framtagna av amerikanska regeringen (Dessa “kopior” skulle senare dyka upp i Captain Americas egen tidning). Den “nygamla” Captain America blev populär och han blev snart ledare för Avengers och fick en egen tidning. Captain America kan nog sägas vara en av de viktigaste hörnstenarna i Marvels universum.
I Sverige så har dock Captain America aldrig varit någon populär figur. Även om Spider-Man, Hulk, Fantastic Four och X-men både haft egna titlar och getts ut i antologititlar som Marvels Universum så har Captain America varit mycket av en bakgrundsfigur och man har endast gett ut ett par avsnitt i någon antologi. Förklaringen ligger nog främst i figurens natur. Med ett namn som Captain America och en dräkt samt sköld som påminner om den amerikanska flaggan, görs den lätt till ett instrument för den storvulna patriotism som inte alls faller väl ut i Sverige. Där Spider-Man är tonåringen med problem, Hulk är vetenskapsmannen fångad i ett monsters kropp och Fantastic Four kärnfamiljen med alla dess problem, så är Captain America den hjältemodige soldaten som slåss för “Mom, apple pie and the American Way”. (En annan Marvelserie som heller aldrig slagit i Sverige är, kanske något märkligare, åskguden Thor, men det ber jag att få återkomma till)
Captain America har aldrig slagit i Sverige
Ed Brubaker är en av de mest intressanta serieförfattare som verkar just nu. Jag fick först upp ögonen för honom som författare för Batman där han tilsammans med Greg Rucka skrev ett par intressanta storylines (bl.a Bruce Wayne: Murderer? samt Bruce Wayne: Fugitive). Senare skapade han, tilsammans med Rucka och tecknaren Michael Lark serien Gotham Central som var en polisserie som utspelade sig i Gotham City. Dock var Batman här reducerad till en bakgrundskaraktär, ja snarast en statist, och serien fokuserade helt på poliserna. Brubaker fick här för första gången visa sin skicklighet som kriminalförfattare för en bredare publik. Efter närmare 40 nummer av den titeln skrev han exklusivt kontrakt med Marvel, där han förutom Captain America även fick ta över Daredevil (som jag också kommer att återkomma till vad det lider) samt den kreatörsägda Criminal.
Det första Brubaker gör är att återuppliva Bucky. Ingen stor grej, tänker ni kanske, seriefigurer dör och återuppstår ju hela tiden, men det finns en del som man inte rör. Batmans föräldrar, Peter Parkers farbror Ben, Gwen Stacy…och så Bucky. Detta eftersom dessa personers död anses ha påverkat huvudfiguren så pass mycket att ett återupplivande skulle ta bort mycket av karaktärens kärna. Batman skulle aldrig blivt Batman om hans föräldrar levde, Peter Parker skulle aldir fått lära sig att “med stora krafter följe stort ansvar” om inte Ben blivit skjuten, aldrig “blivit vuxen” om inte Gwen Stacy skulle dött och Captain America skulle framstå somlit för lyckad utan Buckys död. Denna “sanning” slår Brubaker hål på efter 40 år, och vad som kanske är mer sensationellt; han gör det utan att internetfansen blir vansinniga. Naturligtvis beror det hela på sättet han gör det på; han låter inte Bucky uppstå som den glada tonårssidekick han alltid framställs som utan han låter Bucky komma tillbaks som den betydligt mörkare karaktären Winter Soldier.
Från den glade tonårssidekicken...
...till den betydligt mörkare Winter Soldier...
Brubaker var dock inte klar med detta; han tar dessutom död på Captain America. Och vem ska ta över manteln efter Steve Rogers? Jo, Bucky givetvis!
..och slutligen som den nye Captain America
Nu framstår kanske Brubaker som en författare vars enda mål är att chocka läsaren och bryta seriens status quo, men detta kunde inte vara längre ifrån den faktiska sanningen. Nej, Brubaker använder Captain Americas äldste fiende, Red Skull som huvdfiende i en långsamt uppbyggd spionthriller där vaenda vändning och “chock” känns fullständigt logisk. Återupplivandet av Bucky hanteras som tidigare nämnts på ett föredömligt sätt och karatärens utveckling från en mystisk skuggfigur med snabba enrutorsuppdykanden till att mot slutet vara seriens huvudperson är riktigt elgant och mycketintressant att följa. Captain America och Death of Captain America samlar numren 1-42 (Marvel hade ett tag dille på att starta om numreringen på sina titlar. Numera använder man sig dock mer och mer av ursprungsnumreringen, vilket får till följd att senaste Captain America #51 följs av #600) samt Winter Soldier Special och det faktum att Brubaker lyckas berätta en enda lång, sammanhängande historia i dessa 42 nummer är värt en eloge bara det. Det man möjligen kan klaga på är att starten är ganska långsam (efter fyra nummer kände jag att hypen var ju bara hype) vilket i och för sig inte gör så mycket när man läser 42 nummer i ett svep, men som kan vara nog så frustrerande om man följer denna titel på månadsbasis. (Å andra sidan är det ett genomgående problem inom superhjälteserier, kallas för dekompression och är förmodligen fötjänt av en aldeles egen bloggpost.) En annan svaghet hos Brubaker som inte framkommer i dessa samlingar men väl i miniserien Captain America:Reborn som, får man anta, kommer att ingå i en tredje Omnibus-samling, är att han är relativt dålig på klassisk svulstig superhjälteepik. Nej, Brunaker är bäst på jordnära action av kriminal- eller, som i detta fall, spiontyp. Dessa samlingar kan därför rekommenderas varmt.
För den som är sugen på att läsa Brubaker, men kanske inte vill plöja närmare 900 sidor, rekommenderas istället Criminal, som finns i en mycket prisvärd samling.
Utforska inlägg i samma kategori: SerierEtiketter Bucky, Captain America, Criminal, Ed Brubaker, marvel
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
